pastaalskaren

Jag har kommit på mig själv arr sakna dig mer och mer mormor. bara känslan av att du fins saknar jag. Jag saknar sånna fina saker som att kunna åka ut till dig och höra din röst. Gå i din trädgård. Dricka din saft och bara veta att du fans där om jag behövde din hjäp med något. Det Har gått flera månader nu sen du fick dina vingar men ändå kan jag fortfarande komma på mig själv gråta bara för att du inte fins här med oss. 

Jag önskar att saknaden blev lättare men jag har förstått nu att det är nått jag får lära mig att leva med 

Mormor jag saknar dig. 

Jag har på den senaste tiden funderat på det här att bli kär. Att utelämna sig på det sättet till en person. Jag vet inte om jag vågar det. Vågar att älska någon på de sättet innebär också att man kan bli sårad av någon på det sättet. Jag vet inte om jag kan berätta mina mörkaste sidor mina mörkaste minnen för någon. Jag skulle nog inte klara det. För jag är så fruktansvärt rädd för att bli sårad på det sättet.