underbart är kort?
för första gången på länge så kände jag mig levande. Jag gjorde nått som är så otypiskt mig och följde mitt hjärta och köpte en billjet till dom varma armarna. Jag köpte en billjet och flög 500 mil till en kille jag har träffat 3 gånger. Och varje sekund var underbar. Jag log så fort jag såg honom. Och kunde inte sluta le.
Att stå där på flygplatsen och säga hej då var så extremt smärtsamt. Men på något sätt så kändes de som att vi skulle ses igen men klumpen i min mage sa att det säkert kunde dröja ett tag. ett alldeles för långt tag.
Nu har dagarna gått och det känns som att jag håller på att förlora honom. Jag håller på att förlora leendet. Det känns som sant som åker mellan fingrarna jag försöker greppa tag i det men det går inte att fånga. Jag vill inte att det ska ta slut. Det fina det som fick mig att känna mig levande igen men på nått sätt känns det som underbart är kort?
Kommentarer
Trackback
