pastaalskaren

jag är usel på att skiva här på bloggen jag vet. Men jag har väl inte haft något att skiva om eller jo det har jag. Men nu känner jag verkligen att jag måste skiva av mig lite. Jag har träffat en fantastiskt kille. För två veckor sen så var jag åå Em på berns och festa loss. Och då så träffa jag en kille. Från Schweiz. Sven. Nått med honom fick mig att känna mig lugn. Vi hade svårt att släppa varandra. Så jag erbjöd mig att visa dom Stockholm  dagen efter. Mitt Stockholm by night. Jag föll lite mer för honom Och vi hade ännu svårare att släppa varandra när jag va tvungen att gå hem på morgon kvisten. Så för att göra det hejdået lättare så bästämde vi att ses sista kvällen dom hade i Stockholm. Vi möttes upp och jag tog dom till en rockbar. Han sa alla dom rätta sakerna vid don rätta tillfällena och fick nått i mig att vakna iliv. Jag va nästan tvungen att lägga band på mig själv. Den härgången när vi stod där vid hissen på hans hotell och säga hej då va det ännu svårare. För den här gången kunde vi inte ses dagen efter. När vi stod där och kunde inte få nog av varandras kyssar såg det nästan ut som att han skulle fälla en tår.