när tiden går.
Tiden går. det tar tid mellan gångerna. men nått i mig sa åt mig att skiva. Jag behöver skiva. Mitt kaos i mitt huvud behöver skivas ner. Livet. Det är underbart men samtidigt en stor kamp. Kraven man har. Dom man har på sig själv. Dom som kommer utifrån. Och samtidigt i mitt i allt detta ska man hitta nån typ av innre glädje. Man tänker nog för mycket vad andra ska tänka om en. Jag känner mig väldigt ofta ensam. Men har kommit på mig själv att jag trivs med det. Mina vänner har under en tid inte funnits där för mig. Och jag har vant mig vid det. Min pappa är sjuk och jag har börjat komma tillfreds med det. Jag behöver honom lika mycket som tidigare men har kommit tillfreds med att han inte kommer att kunna ge mig det jag behöver och det är okej. Jag kan inte göra nått åt den saken. Antigen får man bli tillfreds med det eller gå runt och va bitter resten av livet. Jag väljer det första alternativet. Så mycket sker så mycket man inte kan kontrollera.
saknaden blir bara större
Jag har kommit på mig själv arr sakna dig mer och mer mormor. bara känslan av att du fins saknar jag. Jag saknar sånna fina saker som att kunna åka ut till dig och höra din röst. Gå i din trädgård. Dricka din saft och bara veta att du fans där om jag behövde din hjäp med något. Det Har gått flera månader nu sen du fick dina vingar men ändå kan jag fortfarande komma på mig själv gråta bara för att du inte fins här med oss.
Jag önskar att saknaden blev lättare men jag har förstått nu att det är nått jag får lära mig att leva med
Mormor jag saknar dig.
Att bli kär, vågar jag de?
Jag har på den senaste tiden funderat på det här att bli kär. Att utelämna sig på det sättet till en person. Jag vet inte om jag vågar det. Vågar att älska någon på de sättet innebär också att man kan bli sårad av någon på det sättet. Jag vet inte om jag kan berätta mina mörkaste sidor mina mörkaste minnen för någon. Jag skulle nog inte klara det. För jag är så fruktansvärt rädd för att bli sårad på det sättet.
tänkvärt
Hon fattas mig
Det finns saker ord inte kan förklara. Saker som gör för ont för att tårar ska kunna rinna ner för kinderna. Saker som livet slänger en i ansiktet och förväntar sig att man ska kunna hantera. En sån sak är att du min klippa min stjärna min stora idol och mormor har fått vingar och flygigt till himlen. Ord kan inte förklara den saknaden och tomrummet som du har lämnat efter dig. Du var inte en vanlig mormor du var den bästa. Du var den som jag hade visat min framtida man först för, alla som träffa dig älska dig. Du var den som jag ville bli när jag var liten. Jag brukade tänka jag vill bli lite cool som min mormor. Mina vänner tyckte att du var den coolaste mormorn som dom träffat. Sven kalla dig för svärmor och ville alltid träffa dig så fort det gick. Du var den omtänksammaste personen som jag kan tänka mig. Jag vet inte om jag kan hantera den saknaden som du har lämnat efter dig. Men jag gör det, Jag gör det för att du som den underbara, givmilda och helt fantaskiska person som du var hade velat och sagt åt mig att göra det. .
Men trots att det gör så ont så rinner tårarna ner för mina kinder. mitt hjärta blöder
Min älskade mamma.
Min älskade mamma. Jag älskar dig. Du är en av dom mest fantastiska personerna på denna jord. Du har ett hjärta som är så fantstiskt stort och gjort av guld. Du setter ett avtryck i alla du träffar, Ett avtryck som gör att dom vill träffa dig igen , va med dig.
Du är en av dom mest omtänksamma och snälla personerna jag någonsin kommer att möta och mött. Du är den mest generösa personen och ger så mycket av dig själv och din tid till alla som behöver den.
tack för att du fins tack för att du är min mamma.
Jag älskar dig Mamma
saker som berör.
Jag såg just slutet på filmen skicka vidare och kom åå tänka på hur mycket jag berörs av den filmen. Jag mår både psykiskt åå fysiskt dåligt när jag ser den. Men samtidigt så vill jag förändra världen efter jag har sett den. Och dropparna av tårar som samlas under mina kinder bildar en sjö. Det är få saker som får mig att gråta så mycket som den filmen.
Och när till och med min pappa tycker att det är en hemsk film så betyder det nog något.
Den får mig också att tänka till. Fy F*n vilket skit hål världen är. Att vi är få förundrat i som har en säng att somna i på kvällarna. Det är milljontals barn som varje dag far illa i världen och att det inte görs mer åt de än vad de görs redan visar bara på vilket skit hål världen är. Snälhet, girighet, stolthet och illska är bara några av dom sakerna som gör att världen ser ut som den gör i dag. Tänk om alla barn skulle få rätten till skolgång och ett tryckt ställe att sommna på om kvällarna tänk vilken fin plats jorden skulle va då.
Ja lite åå tänka på innan man somnar.
våga
är jag en kärring eller husmorsa?
Ja livet går som sagt vidare. Jag kämpar på plugget är slut och jobbet som jag hade så mycket förut har jag inte alls nu. Jag är tillbaka med att ha att söka jobb som ett jobb. Jag får migrän över mina penga problem och känner mig tom när jag inte har mycket att göra. Hela sommaren så har jag sökt en massa jobb och lånat från mig själv för att kunna betala mina räkningar. Men som tur är så verkar de som att de ser ljusare ut snart. Vilket är en stor lättnad så jag verkligen vill ut och resa i vinter, klarar inte av en hel vinter till i Sverige.
För ett par helger sen så va jag och jobba på en av mina bästa kompisars pappas bröllop, vilket var bland det finaste och mest utmanade och jobbigaste jag varit med om. Jag och min rockiga vän jobba 48 timmar på 3 dagar. Vi åt knappt och satt inget på hela helgen.
Men dom söta tjejerna som jag jobba med sa en sak med all väl mening men jag vet inte hur jag ska reagera på de. dom sa att jag va som en gammal tant en kärring för att jag fixa i köket för att jag tar hand om människor. Så är de så att bara för att man tycker om att baka och för att man tar hand om dom man tycker om att man är en gammal kärring är det så?
Jag för knippar en kärring med en gammal grinig tant som bor i en stuga med röda knutar och gnäller på barnen när dom låter för mycket.
Ja det va ju uppenbart att de va inte de tjejerna mena men det är ändå så att man inte blir jätte glad när någon säger de tycker att man påminner om en husmorsa.
Jag är en person som tar hand om alla andra före mig själv. Jag står i köket för jag tycker att det är roligt och lugnade sen så tycker jag om uppskattningen jag får från dom som äter mina bakvärk.
Men ja jag kanske är en husmor för att jag är som jag är. Jag har ingen annan att skylla än min kära mor.
Jag måste bara säga att jag älskar min mamma. Kan skiva ett helt inlägg om henne nån annan gång.
fint
jag önskar jag kunde säga jag saknar dig.
jag önskar att jag kunde säga att jag saknar dig. För det gör jag . Jag önskar att jag kunde säga de till dig. Jag önskar att du kunde säga att du gör de med. Jag önskar att jag kunde prata med dig om livet. Att du kunde få mig och le igen. Men dom säger att man ska va stark och jag försöker vara stark.
Samtidigt som jag bara vill skiva till dig säga hej och berätta om min dag så vill jag inte va ett plåster jag vill att du ska ha samma intresse för mig. För jag vet någonstans att avståndet mellan oss är för långt och verkligheten och vardagen har sin gång även fast jag vet allt det där så skulle jag kunna ge upp allt för dig. Men livet har sin gång man måste gå vidare eller?
Jag önskar att jag kunde säga de till dig Jag saknar dig.
underbart är kort?
för första gången på länge så kände jag mig levande. Jag gjorde nått som är så otypiskt mig och följde mitt hjärta och köpte en billjet till dom varma armarna. Jag köpte en billjet och flög 500 mil till en kille jag har träffat 3 gånger. Och varje sekund var underbar. Jag log så fort jag såg honom. Och kunde inte sluta le.
Att stå där på flygplatsen och säga hej då var så extremt smärtsamt. Men på något sätt så kändes de som att vi skulle ses igen men klumpen i min mage sa att det säkert kunde dröja ett tag. ett alldeles för långt tag.
Nu har dagarna gått och det känns som att jag håller på att förlora honom. Jag håller på att förlora leendet. Det känns som sant som åker mellan fingrarna jag försöker greppa tag i det men det går inte att fånga. Jag vill inte att det ska ta slut. Det fina det som fick mig att känna mig levande igen men på nått sätt känns det som underbart är kort?
long time no see
jag är usel på att skiva här på bloggen jag vet. Men jag har väl inte haft något att skiva om eller jo det har jag. Men nu känner jag verkligen att jag måste skiva av mig lite. Jag har träffat en fantastiskt kille. För två veckor sen så var jag åå Em på berns och festa loss. Och då så träffa jag en kille. Från Schweiz. Sven. Nått med honom fick mig att känna mig lugn. Vi hade svårt att släppa varandra. Så jag erbjöd mig att visa dom Stockholm dagen efter. Mitt Stockholm by night. Jag föll lite mer för honom Och vi hade ännu svårare att släppa varandra när jag va tvungen att gå hem på morgon kvisten. Så för att göra det hejdået lättare så bästämde vi att ses sista kvällen dom hade i Stockholm. Vi möttes upp och jag tog dom till en rockbar. Han sa alla dom rätta sakerna vid don rätta tillfällena och fick nått i mig att vakna iliv. Jag va nästan tvungen att lägga band på mig själv. Den härgången när vi stod där vid hissen på hans hotell och säga hej då va det ännu svårare. För den här gången kunde vi inte ses dagen efter. När vi stod där och kunde inte få nog av varandras kyssar såg det nästan ut som att han skulle fälla en tår.
det här va nästan två veckor sen vi stod vid den där hissen och vi har hållt kontakten sen dess. Jag vet inte om jag vågar känna nått för någon som bor 500 mil bort. man jag väldigt svårt för att låta bli
jag kan andas igen.
Dom senaste vekorna har varit extrema för mig. Har haft galet mycket att göra har gått igenom massor också. Har just lämnat in en 4 sidig uppsats som kan avgöra mitt betyg i samhälle. samtidigt som jag har haft galet mycket i dom andra ämnena också. Äntligen så är jag klar med allt äntligen kan jag andas igen. Imorgon så börjar mitt sprotlov eller ja lov och lov har massor med plugg att göra ändå. Men jag får ha lite semester iallafall ska till paris på en lång weekend. ska bli så skönt.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Jag har några råd som jag försöker att leva efter. Några stolpar som jag försöker följa. Och jag har också märkt att jag blir väldigt besviken på folk om dom inte följer samma råd. Ett av dom här råden är "behandla andra som du själv vill bli behandlad".
Jag vet inte om det är så att jag har för mycket moral eller om det är så att jag förväntar mig för mycket.
Jag skulle te aldrig kunna lämna någon som jag är med ute på krogen. Skulle aldrig kunna göra någon illa med flit. Och jag sätter alltid andra framför mig själv. Jag offrar mig själv väldigt mycket för att andra ska må bra. Vet inte om jag gör det för att jag vill att andra ska göra det för mig eller om det bara är så jag är. Men jag börjar bli trött på att hela tiden bli besviken på folk. Jag är trött att hela tiden ha den där jobbiga tyngande klumpen i kroppen. Nått måste ändras för jag vill inte mer. Eller jag kanske är en av dom där som alltid kommer sätta andra för mig själv tills om det nu fins hittar någon som sätter mig först.
