underbart är kort?
för första gången på länge så kände jag mig levande. Jag gjorde nått som är så otypiskt mig och följde mitt hjärta och köpte en billjet till dom varma armarna. Jag köpte en billjet och flög 500 mil till en kille jag har träffat 3 gånger. Och varje sekund var underbar. Jag log så fort jag såg honom. Och kunde inte sluta le.
Att stå där på flygplatsen och säga hej då var så extremt smärtsamt. Men på något sätt så kändes de som att vi skulle ses igen men klumpen i min mage sa att det säkert kunde dröja ett tag. ett alldeles för långt tag.
Nu har dagarna gått och det känns som att jag håller på att förlora honom. Jag håller på att förlora leendet. Det känns som sant som åker mellan fingrarna jag försöker greppa tag i det men det går inte att fånga. Jag vill inte att det ska ta slut. Det fina det som fick mig att känna mig levande igen men på nått sätt känns det som underbart är kort?
long time no see
jag är usel på att skiva här på bloggen jag vet. Men jag har väl inte haft något att skiva om eller jo det har jag. Men nu känner jag verkligen att jag måste skiva av mig lite. Jag har träffat en fantastiskt kille. För två veckor sen så var jag åå Em på berns och festa loss. Och då så träffa jag en kille. Från Schweiz. Sven. Nått med honom fick mig att känna mig lugn. Vi hade svårt att släppa varandra. Så jag erbjöd mig att visa dom Stockholm dagen efter. Mitt Stockholm by night. Jag föll lite mer för honom Och vi hade ännu svårare att släppa varandra när jag va tvungen att gå hem på morgon kvisten. Så för att göra det hejdået lättare så bästämde vi att ses sista kvällen dom hade i Stockholm. Vi möttes upp och jag tog dom till en rockbar. Han sa alla dom rätta sakerna vid don rätta tillfällena och fick nått i mig att vakna iliv. Jag va nästan tvungen att lägga band på mig själv. Den härgången när vi stod där vid hissen på hans hotell och säga hej då va det ännu svårare. För den här gången kunde vi inte ses dagen efter. När vi stod där och kunde inte få nog av varandras kyssar såg det nästan ut som att han skulle fälla en tår.
det här va nästan två veckor sen vi stod vid den där hissen och vi har hållt kontakten sen dess. Jag vet inte om jag vågar känna nått för någon som bor 500 mil bort. man jag väldigt svårt för att låta bli
